All in the name of rock n' roll

För att göra en kväll till en bättre sådan, går man in på Sixxsense och drar på Nikki Sixx egna radiokanal för det är där den bästa musiken spelas. Rockklassiker i all ära, men vill man höra ny rock blandat med gammal, är det här ett perfekt val. Så lyssna!

Självklart var mitt tåg hem idag inställt och en buss fick komma till ersättning lite mer än en halvtimme senare. Jag hatar att åka buss, det är så vidrigt tråkigt och går långsamt. Men nu är jag hemma igen efter ännu en dag på praktiken, det är bara i morgon och veckan efter lovet kvar, vilket inte är mycket alls. Känns jävligt tråkigt eftersom jag trivs som fan på Village, tillbringar hellre mina dagar där än i skolan. Men nu är det inte långt kvar, läskigt men skönt! 11 juni.

Har fått reda på mycket roligt idag men tyvärr är det mesta sånt som fortfarande är hemligt och osäkert, och kanske lite för privat än så länge. Men en sak jag kan och tänker ta upp, är att Danko Jones kommer släppa ännu ett nytt album i Maj, Below The Belt, är inte det helt jävla sjukt underbart? Jag längtar spänt! Dessutom kommer dom till Putte i parken 28/7-31/7, jag vill se dom men tycker starkt att dom kan komma till Arvikafestivalen i stället!

För att göra en sak klar, så ignorerar jag inte alla dom sms jag får, för hade jag velat svara hade jag gjort det. Nu är det så att den telefon som jag har tillfälligt inte riktigt fungerar som jag vill. Det vill säga, det går inte att skicka sms av någon konstig jävla anledning. Jag kan ringa, men inte skicka sms. Väldigt märkligt, men det är ren fakta. Men som tur är har jag fått mina papper från polisen nu, så det är bara för mig att traska ner och hämta ut en ny, men (!!) om det nu vore så lätt hade jag gjort det. Problemet är att det hinner stänga innan jag ens har kommit hem från praktiken. Sånt här kan göra mig jävligt förbannad ibland.

Mitt hår är snuskigt flottigt då jag inte orkade ta mig upp ur sängen i morse när väckarklockan ringde. Jag låg kvar alldeles för länge och därför hann jag inte med att duscha, vilket jag egentligen var tvungen att göra. Men det fungerade ändå, ett stort diadem och uppsatt hår, så räddar man vilken dag som helst. Annars så har dagen gått fort, jag träffade bland annat upp Robin för att luncha, sen hade jag praktik till fyra och tog där efter tåget hem. Tågresorna nu för tiden suger när jag inte har någon telefon jag kan underhålla mig med. Igår på tågresan hem stirrade jag mig blindt på en halvtom MER-flaska i apelsinsmak, idag fastnade mina ögon på en man vars fötter var klädda med strumpor det stod LOVE på, det kändes fan inte okej.

Nu ska jag snart surpla i mig soppa som är kvällens måltid, helvete vad gott. Till det tänker jag titta på Vänner och njuta av tiden jag är ensam hemma. Det är tyst och skönt, det vill säga, ingen som tjatar.

Helvete vad glad jag är just nu! Bullet For My Valentine har släppt den första låten från det kommande albumet som släpps den 27:e april och den är så jävla bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen, låten heter likadant som min rubrik, Begging For Mercy Nu längtar jag ihjäl mig efter deras album som heter Fever, jag har höga förväntningar som jag vet kommer kunna uppfyllas. Det här är ren lycka och ingenting annat!

Bullet For My Valentine - Begging For Mercy

Jag är sur, och det är inte så lite heller. På något jävla vänster lyckades jag tappa bort min mobil i natt under resan hem från krogen, för senaste gången jag minns att jag hade den, var innan vi hoppade in i taxin för den äckligt dyra resan hem. Antar att det är den där förjävliga chauffören som har tagit den till förvar, eller varför inte gett den till sin 6-åriga dotter som leksak. Jag är bara jävligt trött på folk som inte kan skilja på ditt och mitt. Jag började till och med att lipa när jag i morse insåg att den var försvunnen. Jag har varit trött, bakfull och irriterad på allt under hela den här dagen, som tydligen var "alla-hjärtans-dag". Vilket jävla påhitt!

Men för att ha haft en grymt rolig lördagskväll försöker jag hålla flaggan i topp. Började dagen med fika och shopping på stan med Linda, för att sedan besöka en bakfull Michaela med sminket ursmetat i hela ansiktet och med håret ståendes åt alla möjliga håll, har nog aldrig sett dig så sexig! På kvällen var det dags för fest och vi rörde oss till Erik vid sju. Där var det bara att börja hinka i sig öl och lyssna på kickass-musik för att tagga inför utgången som blev till O'learys. Där var det röj får jag lov att säga. Det blev drinkar som sveptes och ett konstant vickande på arslet.

Nu är jag hemma igen och det är bara att kämpa med att försöka komma tillbaka i verkligheten. I morgon är det jobb till sju och jag känner att min ångest bara blir värre när jag inser att jag fortfarande är bakfull.

Jag sitter hemma hos Linus, och har gjort det sen jag kom med tåget från Västerås. Han lagade mat åt mig, det blev jävligt exklusivt ska ni veta, köttbullar och makaroner. Jag klagar inte! Vi har nyss tryckt i oss en påse med Cheez Ballz och en 2 liters cola till en film, case 39. Den var bra, kanske lite lagom överdriven stundtals men det gjorde ingenting. Nu har även Robin joinat våran kvällsklubb, och dom spelar ett skate spel på x-box, som jag är alldeles för bra för.. Säger vi.

Jag klippte mig idag, fick rabatt till och med på grund av att jag glömde ta av mig min namnbricka från Village. Inte illa pinkat alls. Jag blev inte av med allt för mycket hår, tack och lov, men jag känner mig alltid lika naken efter ett frisörbesök. Jag kom i alla fall inte hem skrikandes med gråten i halsen, som man gjort så många gånger förr.


Jag lyssnar på Nikki Sixx egna radiostation och är trött, klockan är bara halv elva men jag skulle kunna gå och lägga mig nu och vakna i morgon kväll. Jag behöver hjälp av mina två dudes här bredvid mig för att inte somna, wish them good luck!

Min dröm i natt går knappt att beskriva i rättvisans ord, men om jag ger det ett försök skulle jag säga att den var helt jävla galet underbar. Jag ryser av bara tanken om jag ska vara ärlig. Den utspelade sig i fantastiska Los Angeles där jag och mina vänner festade hårt med Mötley Crue (älskade Mötley Crüe), och inte bara det, vi röjde satan till deras konsert som vipgäster och blev även uppkallade på scen och fick sjunga med i låten Primal Scream som deras sexiga backsingers i polisdräkt. Ni som är lika intresserade av Mötley Crüe som jag, vet vad jag talar om. Helvete, varför kan inte drömmar bli verklighet?

Jag blir depprimerad när jag tänker på att jag bor som en annan medelmåtta i Sverige, vad fan nu det är för liv egentligen. Jag vill turnera med ett band runt hela världen och inte bry mig om något annat än att ha kul.
Det vore inte fel alls.

• Folk som klär sina hundar/katter i fula tröjor som får allt att se genant ut.

• Dom som inte tar hänsyn till personal i buktik, det vill säga, beter sig illa och uppför sig oförskämt.

• Mitt hår som inte vill få en blond färg utan hellre blir orangegult (helvete vad osexig jag är)

• När festivaler inte håller sina förväntningar utan sabbar allt med kassa bandsläpp.

• Alldeles för mycket kroppshår som bara kliar och sticks.

Då var det söndag igen och man ska försöka handskas med det där som så smart kallas söndagsångest. Jag har precis petat i mig en bit med ost&skink paj medans jag skrattade arslet av mig till programmet Blåsningen. Min mage bubblar extra högt och jag är fortfarande bakfull, hur fan ska det här gå?

I fredags blev det som sagt en lugn kväll, jag och Robin var ute och åt på restaurang med familjen. Det bjöds på god mat som gav rysningskänslor och iskall öl. Väl hemma igen tog vi fram glassen med alla möjliga tillbehör och tittade på Sherlock Holmes, en film som jag fullkomligt älskade!

På lördagen åkte jag hem till Zara med ett stopp på glasbanken för att införskaffa mig kvällens alkoholhaltiga dryck. I den blåa påsen låg det bland annat en flaska med Sourz, det blev ungefär som en liten överaskning och vink till Zara att jag fan inte tänkte vara nykter på lördagen. Kort och gott, jag fick som jag ville. Vi hamnade först hemma hos Johan, för att fortsätta hem till Adam, för att  senare hamna hemma hos Johan igen. Klockan närmade sig halv sex när vi var hemma igen och låg nerbäddade i sängen. En sjukt klockren kväll som spenderades med grymma vänner jag inte träffat på något som kändes som en evighet.

Jag äter popcorn, för det får man göra när man är sjuk och absolut inte har något annat att göra. Jag tycker faktiskt lite synd om mig själv, för migrän och allt den för med sig är fan inte roligt. Jag orkar knappt stå upp, det finns ingen ork, allt tar emot. Mina drömmar i natt har varit jobbiga, jag har vaknat upp ett tiotal gånger i kaosartade panikattacker. Åt helvete med det, nu ska jag försöka somna till ljudet av Lykke Li - Let it fall som är ett sådant där konstigt undantag inom min musiksmak.

Har precis kollat klart på en film vid namn 500 days of summer, har ingenting negativt att säga utan den var helt klart sevärd. Det är när man ser sådana filmer man inser hur jävla lyckligt lottad man är när man har en pojkvän som rockar ens värld.

Nu inväntar jag och halva Sveriges befolkning på finalen av Paradise Hotel. Jag tror jag talar för dom flesta när jag säger det att det blev tråkiga personer kvar. För jag hejar då fan inte på varken Jackie eller Franscesca, om jag drar dom två värsta ur finalbunten. Värdelöst, men ändå kommer jag sitta där klockan 22.00 och stirra, spänt. Och föresten, vad i helvete ska jag göra sen om kvällarna...

Det blev ingen praktik för mig idag, jag vaknade upp med migrän (självklart) och trodde att jag skulle dö, smärtan var hemsk. Jag kände mina hjärtslag i huvudet samtidigt som det kändes som om någon skar med en kniv i tinningen, jag kände mig rätt mörbultad om vi säger så. Jag mår fortfarande skit, men vad gör man.

Kan berätta om min fredag, som såg ut på följande sätt att jag satte mig på tåget mot Eskilstuna när jag slutat praktiken. Väl framme gick jag förbi American Pizza för att ta med mig en fet kebabpizza, min promenad fortsätte vidare för att träffa Linda. Vi åt, började dricka och shottade Baja Päron som aldrig förr. En sak är säker, och det är att den tog slut fort. Vi sminkade oss, tog en taxi till en förfest med för mig massa okända människor. Det var kul, men det skulle snart bli ännu bättre. Det blev taxi ner mot stan för att gå på krogen, Harrys, självklart. Det var så jävla kul att det finns fan inte, det var halva priset i baren fram till tolv, vilket innebar en timmes springandes fram och tillbaka för att hämta nya drinkar. Jag gjorde av med galet mycket pengar den kvällen, men helvete vad värt det var. Vi dansade konstant, med heta dudes, och till Adam Alsing som var DJ. Nej alltså, fyfan vilken grym kväll. Musiken, dansandet, drinkarna, folket, allt! En krogrunda kan tammefan inte bli bättre än så, helvete vad kul det var och det ska jag tacka Linda och Harrys för.

Hamnade tydligen på vimmelbild - Jag, Linda, Okänd, Okänd, Okänd.

Jag orkar inte uppdatera som jag sa att jag skulle göra, jag gör det i morgon, är alldeles för trött för att orka göra det idag. Ni får i stället lyssna på Crashdïet's nya singel som är riktigt jävla grym! Good night!

Crashdïet - Generation Wild