All in the name of rock n' roll

I kväll är det Three Days Grace och Adam Gontier's grymma röst som går på repeat ur min spellista. Det sjuka är att jag nästan kan varenda jävla låt utan överdrift, plus att varje låt för med sig ett eget minne med speciella människor. Jag älskar musik som får mig att rysa, och det får verkligen TDC. Om dom ändå kunde ta sig till Sverige någon gång. Förstå min lycka, av att se dom röja på en scen några meter framför mig. Jag skulle då fan inte tveka en sekund, om dom tog sig hit.