All in the name of rock n' roll

Oj, så här trött som jag har varit idag har jag nog inte varit på mycket, mycket länge. Det går inte ens att beskriva känslan, men varje blinkning är som en käftsmäll som svider, för jag vill inte göra annat än att krypa ner under täcket och somna på två sekunder. Tyvärr har jag inte haft tid, det känns som jag har stressat omkring ända sen jag vaknade i morse.

Hade prov i morse och det gick riktigt bra, tror jag i alla fall. Efter dom 15 minuterna det tog att göra provet hade jag både fått kramp i fingrarna och en bortdomnad fot. Jag och Zara beslutade oss i alla fall för att åka hem till henne, äta frukost och slå på en film. Därefter skjutsade hon in mig till stan till 13:40 då jag hade mentorssamtal. Sen dess har jag stressat konstant, tog tåget hem, cyklade hem som en dåre, slänge i mig några nudlar och cyklade iväg för att ha kurs i två timmar. Nu är jag hemma och andas, men om 40 minuter måste jag sätta mig på sadeln igen och trampa iväg till station eftersom jag ska hem till Zara.

Jag bara skriver och skriver men det kommer då fan inte ur något vettigt. Adjö!