All in the name of rock n' roll

Jag är äntligen hemma nu och som jag har längtat. Jag var fan överlycklig när engelskalektionen tog slut efter tre plågsamma timmar då vi läste 11 worddokument ur Frankenstein på gammeldags engelska, så äckligt tråkigt att jag hade lust att skjuta av mig huvudet. Kanske lite väl drastiskt, men vadfan. Så när jag väl kommer till tågstation och ser att mitt tåg är försenat och att det är mer än en 70 minuter kvar tills tåget skulle gå, gick hela min värld under, den krossades i miljontals bitar.

Det blev inte bättre när jag skulle cykla hem och en främmande kille i en bil gör "slicka fitta" tecknet åt mig, jag övervägde att stanna, slita upp bildörren och slå ner idioten. Men i stället for långfingret snabbt upp.