All in the name of rock n' roll

Jag blir rent ut sagt deprimerad när jag läser i alla bloggar om folk som har fått sommarjobb dittan och dattan. Jag har tammefan sökt överallt, eftersom posten inte längre var ett säkert kort. Dom ringde i fredags och berättade att jag har fått två veckor, två veckor, det är ingenting. Hur sjutton ska jag kunna klara mig hela sommaren? Föresten kommer jag inte få sommarjobbspengarna förän i slutat på augusti, och då är  ju sommarlovet slut. Får hålla tummarna på att pappa är villig och ge mig lite bondejobb för att tjäna en hacka, vore inte helt fel. Ha ha ha!

Aja, sånt där löser sig väl, förhoppningsvis. Har nyss tittat på filmen seven pounds, och jag har rent ut sagt dränkt mig själv i tårar. Om ni inte har sett den, så borde ni se den. Will Smith i mitt hjärta! Den berörde så fruktansvärt starkt, och jag har ont i magen nu bara för det. Förstår inte hur jag orkar ha sådant medlidande i allt.

Jag är hungrig, har inte ätit sedan skolmaten som bestod utav pyttipanna vid 12-tiden. Inte bra! Jag är ett matvrak.