I'm lost in a daydream
Man vaknar upp i en normal sinnesro, kliver upp ur sängen och är samtidigt pigg, drar sakta upp rullgardinen och tänder den fula och röda stjärnlyktan min mamma hängt upp i ren hämnd. Jag tittar ut genom fönstret och jag ser bara vitt. Jag försökte att gnugga mig i ögonen i hopp om att det skulle försvinna, men nej, snön är här och jag går samtidigt in i en mindre depression.
Det tog mig nästan en halvtimme att komma ner till tågstation, det var allmänt besvärligt och jag höll på att ramla i halkan flera gånger. Det är bara en tidsfråga innan jag ligger på backen med cykeln över mig, för att sedan resa mig snabbt och snabbt titta efter om någon såg, vilket känns som en omöjlighet att undvika då det alltid är rusningstrafik i hela Sala vid den tidpunkten på morgonen.
Nu sitter jag i alla fall i skolan och gömmer mig under min stora mössa och en varm halsduk. Om en kvart börjar våran lektion och jag är inte särskilt taggad. Vi har samhällskunskap och ska skriva en artikel om Mitt Land. Wish me good luck fellows.
Nej det borde fan inte få finnas sånna dagar..
