All in the name of rock n' roll

Det här med att packa resväskan är verkligen inte min grej, särskilt inte när man samtidigt måste springa upp och ner till tvättstugan varje halvtimme. Jag har på tok för mycket saker i huvudet just nu. Vad ska jag ha med mig? Hur mycket ska jag ha med mig? Vilka skor? Borde jag lägga ner den där extra tröjan? En, två, tre, fyra... Hur många bikinis? Partyväska? Och så fortsätter det i all oändlighet. Det är för många frågetecken, jag orkar inte mer. Snart slänger jag igen resväskan, glömmer bort koden för ett tag och låter det vara så tills vi är framme i Turkiet på Onsdag. Kanske vore något!

Robin har påpekat att jag pratar alldeles för fort, och för mycket. Jag menar, hur mycket resfeber kan man egentligen ha? Zara och Madde, ni får helt enkelt lugna ner mig i skolan i morgon, om nu inte ni är precis likadana. Det här borde egentligen inte vara någon konst eftersom jag och Zara åkte ensamma för nästan prick ett år sen. Men ändå!

Jag måste äta något, ta några djupa andetag och försöka bli trött. Jag behöver sömn, om jag ska orka vara taggad hela dagen i morgon, men vafan, som om det kommer vara några problem.