Heroes get remembered, legends never die
Känner verkligen att jag har kommit in i en fas då inget tycks verka gå som det ska. Jag menar, först krocken, sen det som hände igår. Så fort något händer mina nära och kära, blir jag genast orolig och att få sin nattliga sömn är näst intill omöjlig. Så då förstår ni säkert också varför jag försov mig i morse och fick stressa mig igenom morgonen. Rusade upp ur sängen, smink, check, kläder, check, frukost, check, ytterkläder, check, sen återstod det bara att springa uta bara fan till bussen. Tro nu inte att allt gick som det skulle, för självklart så skulle min dataväska gå sönder, mitt i en ler och gräshög. Spännet på ena sidan av väskan hade gått av så hela väskan föll i marken i ett plask. Jag som var ett antal meter ifrån busshållsplatsen fick ett antal blickar. Det är inte lätt att vara jag ibland alltså.
Jag sitter i alla fall på mediaproduktion nu och det suger, helt seriöst. Jag vill hem, men det är lite mer än en timme kvar, hur jag nu ska stå ut visar sig. Ikväll så ska jag antingen åka och träna, eller så ska jag följa med Zara på pangrean, he-he! Hon är ju som hon är, schoppingsnörden nr1. Men jag gillar henne för det.
Känns bra att vi har en superrolig sak planerad tills lördagen, ser fram emot det som sjutton. Vi blir två bilar som drar iväg på äventyr under en hel dag. Antagligen hittar vi på något kul tillsammans på kvällen också. Resten av helgen har jag ingen aning om, men det löser sig tids nog. Skulle vara rätt mysigt med bio, kanske? Nej, nu ska jag göra något nytta här i världen och kolla min facebook.
HAha nytta här i världen? facebook, vilken nytta, stå på dig! måste verkligen vara jobbigt och göra nytta :)
