Only fooling myself
Klockan ringde på 06.00. Det var fruktansvärt jobbigt att komma upp ur sängen i morse, måndagar är alltid värst. Men nu är den avklarad, i regn och ruskväder. Slutade två idag, sprang hem i sommarkylan och åt mat, isterband. Det är ju för gott, det måste ni hålla med om. Föresten säger dom att solen ska börja titta fram nu, det ser vi fram emot. En god nyhet är att min mobil har börjat fungera igen, så det tackar jag för. En dålig nyhet är att mina nya skor redan har gått sönder, så jag vill in och byta. Men jag tror kvittot är bortkastat, fan så illa.
Jag är trött, sur och har ont överallt. Mina fingrar är som russin efter min riktigt varma långdusch. Försöker få fram något bra att skriva, för att förklara hur jag känner. Men alla ord blandas ihop till enda röra, frustrerande. Om jag bara kunde förstå hur du tänker, du är nog den mest komplicerade människa jag vet. Du ljuger för dig själv, du försöker ge mig dåligt samvete och är allmänt konstig. Jag trodde ordet perfekt var placerat helt rätt på dig, men jag hade fel. Jag har redan sagt upp allt mellan oss, allt. Men endå kommer du tillbaka som om allt vore bra igen. Jag är inte din vän, låt mig bara vara..
Ge mig yran, sommarens största höjdpunkt.
