All in the name of rock n' roll

Julafton är äntligen över, gud vilken lättnad!

Som de flesta antagligen vet om, så är jag inget fan alls utav denna högtid som är en gång om året. Jag klarar mig helt enkelt utan den, helt. Jag gillar inte julmaten och julklappar känns bara totalt onödigt att både få och ge. I stället borde alla sluta vara så egoistiska, och i stället ge en summa pengar till dom som inte ens har tak över huvudet, faktiskt. Men jag klarade mig igenom dessa timmar, och det har varit helt okej även om timmarna gick otroligt sakta.

Jag steg upp strax före åtta i morse och runt nio åkte vi mot Sala på julfrukost med Björns familj och släkt. Till och med jag fick julklapp, vilket kändes helt fel. Jag har trots allt bara träffat dom 2 gånger! Några timmar senare var vi hemma igen, vi packade in alla julklappar i bilen som skulle med hem till mormor och åkte. Vi svängde förbi morfar på vägen dit, min morfar som jag aldrig träffar och knappt vet namnet på. Jag frågade mamma tidigare idag, men jag har redan glömt bort. Det märks som sagt att vi aldrig träffas, vi skakade hand när vi träffades. Vem, skakar hand med sin morfar? Kändes helt sjukt rent ut sagt. I alla fall, åkte vi vidare efter några pinsamma minuter i hallen. För en gångs skull, var vi framme hos mormor i tid. Framme i tid överhuvudtaget. Vi kommer aldrig, i tid! Vi kom till och med tjugo minuter för tidigt, en applåd till oss.

Väl där, fick vi julmat och på min tallrik låg det köttbullar, potatis och någon prinskorv. Nu höll jag på att glömma det viktigaste utav allt, rödbetssalladen. Så gott det är! Snapsen får heller inte glömmas, satt fint i halsen. Jag håller nämligen på att bli sjuk igen, och vad känns inte bättre då än om lite sprit som sköljs ner och bränner till i halsen! Sen blev det julklappsbyte och sånt där tjaffs jag inte tänker prata om. Sen kom det bästa fram på bordet, ni alla vet nog vad jag talar om. Ris á la malta. Herregud så gott det är! Gissa vem som satt och slickade rent skålen? Nej, så farligt var det nog inte, men nästan. Jag blev proppmätt, det var nära på att knapparna flög åt alla håll och kanter. Mycket lek och bus hann jag också med, mina småkusiner firade jul med oss detta år och det är ju för härligt. Dom är för härliga!

För någon timme sen åkte vi hem hit till pappa, ska sova här eftersom vi ska ha lite julfirande med farmor i morgon. Sen bär det av hem till Hallsta igen. Emil har fått massa skoj i julklapp, så det kommer bli min underhållning i morgon.

Bla bla bla...... 14 dagar kvar nu, två veckor. Det är ingenting!