No limit
Helgen har varit kanonbra, som förväntat. I fredags åkte vi, och när vi kom fram var det bara att sätta igång med att fixa oss efter lite mat i magen. Någon timme senare gick vi plus micke till bussen, och det är en bra bit vill jag säga. Sen åkte vi in och kvällens äventyr började. Fulla och glada hade vi riktigt trevligt på stan. Finns mycket roligt jag kan dra upp men jag ger er ett smakprov: prata med döva, "tigga" nötter, planka in och sno sockervadd. Jag vet vad ni tänker, men det var kul. Klockan tickade iväg och runt två sprang vi iväg till nattbussen för att åka hem. Sen blev det den där långa promenaden igen innan vi var hemma. Kan tala om att det var en hemsk promenad, mitt knä gjorde så djävulskt ont. När vi var hemma runt tre gick vi direkt och la oss, men inte kunde jag sova. Nej, för mitt knä värkde bara mer och mer, visste fan inte vart jag skulle ta vägen. Gick upp och runt i huset, kunde inte ligga, inte sitta, inte stå. Panik, ja tack. Ville ju inte väcka någon heller. När Kerstin kom upp på toa tog jag chansen och allt bröt ut i stora krokodiltårar. Så hon hjälpte mig, gav mig några tabletter och lindade om mitt knä. Sen var det bara att försöka sova igen, tror jag fick tre timmars sömn den natten.
Dagen där på blev en riktig bakisdag, tog det lugnt hela dagen tills kvällen kom. Vi som skulle iväg på derby i st.sundby, kom aldrig iväg. Skjutsen ville dricka bärs i stället, så vi fick hitta på annat. Sen när kvällen väl kom, fixade vi oss och det blev en hejdundrande förfest hos oss med mycket folk. Ja, allt var verkligen jättekul och flaskorna stod överallt. När vi tyckte att vi var klara att fara iväg till stan så beställde vi två taxibussar och åkte iväg. Riktigt partytaxi, hög musik och mycket sjungande. Dyrt var det också, riktigt dyrt. Väl framme träffade vi upp Maja, denna efterlängtade människa. Sen var det bara att fortsätta parta och ha kul. Mot två åkte vi hem även denna dag, eftersom sista chansen för att komma hem går då. Några följde med oss hem och det blev en liten efterfest på våran altan. Sen dags för att sova, tre stycken i en liten, lutande bäddsoffa, och två stycken i en liten säng, i samma rum. Rätt varmt alltså.
Söndagen, jag och Zara sov bort i princip hela dagen. Trötta, bakis och grymt slitna. På kvällen packade vi ihop alla våra grejer som låg i en stor röra, och åkte hem.
Nu är det måndag, och dom flesta börjar skolan idag. Men inte jag, inte zara, vi har en veckas sommarlov kvar. Sen drar vi förhoppningsvis utomlands några dagar efter skolans start. Jag ringde sjukgymnasten i morse föresten, har tid redan i morgon. Ni förstår inte vilken lättnad det är, hoppas dom hittar felet den här gången. För så här kan jag omöjligt ha det. 
