All in the name of rock n' roll

Jag är vaken och sitter just nu i min soffa (som alltid) och funderar på vad jag ska äta till frukost. Har redan besökt kylskåpet tre gånger och pratat med mig själv om vad jag är sugen på. Är det bara jag som alltid pratar med mig själv? Det känns inte alls konstigt, tvärtom faktiskt, det känns helt naturligt. Jag förstår inte hur jag skulle klara av att inte prata med mig själv, det skulle bli så tomt och tyst.

Om en timme går min buss, om två timmar har jag placerat mitt feta arsle i klassrummet, om tre timmar börjar jag känna mig hungrig eftersom jag inte kommer kunna bestämma mig över vad jag ska äta till frukost, om fyra timmar kommer jag sitta som ett vrak eftersom jag är så uttråkad, om fem timmar går mitt tåg till Eskilstuna och om sex timmar pussas jag med min kära. Låter som en helt okej tidsplanering.

Morgonens låt:

Corroded - 6 Ft Of Anger