Tell me what's your name
Oj, det känns som om det var en evighet sen som uppdaterade här i bloggen. Men när jag tänker efter var det senast i måndags. Tiden går verkligen så in i nordens segt när man är sjuk. Finns verkligen ingenting man kan göra, förutom att tycka synd om sig själv, vilket gör att tiden går ännu långsammare. Men nu är jag i alla fall någolunda bättre. Känner mig fortfarande inte frisk och tycker att det är jobbigt att stå upp. Har fortfarande ont i huvudet så jag orkar inte med någonting egentligen. Sover som en knöl också, igårnatt vaknade jag halv 4 och somnade inte om förens klockan var runt 7, och då vaknade jag igen klockan 8. Just snyggt! Snoret hänger fortfarande nere i knävecket, fyfarao vilken förkylning. Min näsa är som själva jultomten. Men nu är jag i alla fall i skolan, tro det eller ej. Har varit här i en halvtimme och har redan sprungit fem gånger på toa, för att snyta mig så klart. Folk måste ju tro att jag har stora problem med min kissblåsa, eller något.
Jag tog med mig kameran idag, tänkte lägga in alla bilder på datorn vi tog förra veckan med Aspholmen fastigheter AB, men för det första så glömde jag sladden. Men som tur är så får jag låna Christians. Men, för det andra så kom jag nu på att jag glömde mitt batteri hemma, så ligger så fint på laddning. Smart tjej.
Som jag sa så har min vecka gått sjukligt segt, men ändå, förstå att det är fredag i morgon. Hallelujah! Då ska jag packa väskan och åka till pappa, farmor fyller 70 så då blir det kalas.
Och i morgon ska Christian vara ledig, så då tar jag också ledigt. Tack för mig!
