Take me with you

2009-01-20 @ 15:13:06 Category: Everyday life Comments: 0
Sandra då, att jag alltid ska lyckas i någon form komma in i en negativ period då allt känns fel. Jag behöver något att se fram emot, visst sommaren är en självklarhet, men den känns så långt borta. Jag behöver dig, du gör mig glad.

Helgen har varit rätt händelsefull, jag vet inte ens vart jag ska börja. Finns så mycket jag vill berätta, så mycket jag vill få ur mig, men jag orkar inte. Allt känns så jävla hopplöst, och jag håller sakta men säkert på att bryta ihop.

Fredagen, Robin kom hem till mig. Vi umgicks med Micke samt mina föräldrar i soffan till Let's Dance på tv. Någon timme senare låg jag och sov, snarkat hade jag tydligen också gjort, så vi kom i säng rätt tidigt. Men det var välbehövligt, mer är något annat.

På lördagsmorgonen steg vi upp för en frukost, därefter åkte Micke och Robin till stan och överlämnade mig åt städningen i lägenheten. Så mycket som behövdes göras, så lite tid. Jag sprang runt som en vilsen höna, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Mobilen plingade var och varannan minut, jag var nära på att stänga av den och bara låta allt vara. För det var precis vad jag fick göra med datorn, msn, det var helt omöjligt att vara inloggad. Sprang jag iväg från i fem minuter, hade minst 10 personer skrivit till mig. Men jag antar att det är något man får räkna med, ska man ha en stor lokalfest så. Jag och Max, dom nyblivna artonåringarna. Zara kom hem till mig tidigare, som en räddande ängel! Vi började laga mat, tacopaj och sallad. (Jag gillar tacos!) Senare kom även Linnea, sen runt 18.00 var alla tjejer hos mig. Mat, presentöppning och alkohol. Snart kom även resten av killarna och förfesten kunde börja. Klockan åtta var det dags att ta sig mot lokalen.

Sammanfattning av festen! Det var kul, det var kaos, det blev roligt igen, det blev bråk. Alla sjöng en födelsedagssång för oss, överlycklig! Jag och Max som inte hade förstått någonting, blev rätt överaskade när vi kom in i den stora salen där alla stod samlade. Jag hade faktiskt en grymt rolig kväll, trots slagsmål och blod. Som tur var kom folk överens strax efter ett slagsmål, och alla var glada igen. Det förvånade mig, faktiskt!

Vi var hemma runt fyra och jag var redan bakis när jag gick och la mig. Kom hem förbannad men somnade glad bredvid Robin. Vaknade trött av ett samtal från Max, det var bara att dra sig ur sängen för att åka och städa. Väl där, ett stort "åhnej, jag vill dö" flög runt i mitt huvud. Föremål stulna, flaskor och burkar överallt, samt en nerspydd toalett. Frågan som ställdes just då var, om det var värt det? Jag kan fortfarande inte bestämma mig. Visst, jag hade en riktigt rolig kväll, men efter allt som hänt nu så blir jag rätt osäker. Jag har fortfarande ont i magen, och jag kommer ha det tills allt är uppklarat. Man fyller som tur bara arton en gång i livet, tack och lov! Fan ta er som inte kan skilja på mitt och ditt, får jag tag på er skulle jag kunna bryta nacken av er. Här är vi snälla, fixar något kul, och personer som jag jävligt gärna vill ha tag på, förstör det hela. Jag förstår bara inte, hur man kan! Hur man ens har mage till att göra en sådan sak. Nej, det är helt ofattbart.

Men tack i alla fall, till alla ni som gjorde kvällen rolig, till er som fick mig på det bästa humöret, och tack tjejer för de fina presenterna.


























Kommentarer

Type it down here:

Name:
Remember me?

Mail: (not published)

URL/Blog:

Comment:

Trackback