All in the name of rock n' roll

När väckarklockan ringde i morse vaknade jag med migrän, ingen rolig migrän heller. Hela huvudet dunkade och mina migrän tabletter var naturligtvis hemma hos Sten! Otur, eftersom ipren inte hjälper särskilt bra. Till slut spydde jag av smärtan, mysigt Sandra! Nu är det i alla fall någolunda bättre, fem timmar senare. Så jag ligger och tittar på film, kommer inte ihåg vad den heter men den är rätt bra i alla fall. Den har fått mig att gråta ett antal gånger, förstår inte hur jag kan vara så känslig. Jag gråter inte bara för att det är sorgligt längre, jag gråter så fort någon blir lycklig och det händer något bra. Vilken mes man har blivit! Föresten hoppas jag med allt att jag mår helt bra ikväll, för jag vill verkligen inte missa träningen. Det är ju kickboxning ikväll!