All in the name of rock n' roll

Tänkte skriva en liten blogg innan jag försvinner in i drömmarnas värld för några timmar. Har precis avslutat mitt serietittande mitt i ett Desperate Housewives avsnitt, det kändes inte som någon större idé att försöka koncentrera sig på vad som händer när allt ögonen vill göra är att stängas. Där innan har jag sett både ett Gossip Girl avsnitt plus ett One Tree Hill avsnitt. Tisdagar är mina älsklingsdagar, för det är då alla bra avsnitt kommer. Önskar att jag kunde gå direkt till sängen efter jag skrivit klart detta inlägg, men jag måste först och främst packa min gympaväska inför i morgon eftersom jag inte har orken till det när jag vaknar. För det andra så måste jag föna mitt gummihår som fortfarande inte har torkat efter min dusch för mer än två timmar sen, annars blir det så där fullt krulligt och kraffsigt. Jag som trivs så bra här i min mjuka datastol med mitt duntäcke inlindat runt min kropp, med mina favoritsocker och varmt te, med nyduschat hår som påminner mig om sommaren.

I morse när jag kom till tågstationen märkte jag att det var försenat, eftersom tåget inte kom när det skulle. Jag visste dock inte hur försenat. Men ungefär en timme senare visste jag när jag äntligen klev på, och jag frös som en dåre. Så himla typiskt att det alltid ska vara försenat, jag blir förbannad. Det är alltid någon töntig anledning som till exempel löv på spåret eller en ful älg som vägrar gå bort, kör på bara för fan. Nej haha, nu ska jag inte vara sådär otrevlig. Jag har faktiskt en jätterolig sak att berätta, eller den är rolig för mig. Men jag fick godkänt på mitt matteprov. Jag, jag, jag fick godkänt. Jag förstod ingenting när jag satt där med pappret i handen med betyget nedskrivet i hörnet. Jag blev överlycklig, men jag förstår fortfarande inte hur jag lyckades få godkänt. Jag som satt där och tog det oseriöst och skev lite vad som helst som jag absolut inte trodde var rätt eftersom jag inte visste bättre. Men se, vad saker och ting kan luras.

Efter skolan hann jag knappt komma hem innan jag skulle iväg igen och träna kickboxning. Var inte ett dugg taggad, jag var trött, mitt knä värkte och allt kändes fel. Men när man väl sätter igång ändras allt. Jag blev glad, och all min energi gick åt till att kämpa tills armar och ben värkte. En och en annan skrattattack med Zara gjorde saken mycket bättre. Föresten, du är helt otrolig hjärtat - You know what i'm talking about, and i am proud over u.
Min blogg blev allt ifrån liten, men whatever. Godnatt people. Jag börjar bli som Khirsti.