All in the name of rock n' roll

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja med dagens blogg, inga ord vill komma fram och allt känns plötsligt bara så otroligt tomt. Något som började som en riktigt trevlig dag tillsammans med släkt och vänner, slutade i katastrof. En smäll, en krock. Blod, smärta, tårar, ilska, sönderslitna kläder. Allt på samma gång. Inte ett öga var torrt. Jag har nog aldrig mått så dåligt för en annan människa. Jag önskar jag kunde fått dig att stanna, aldrig åkt. Två ambulanser, en bår, några minuter där på hade du åkt iväg i högsta fart till Eskilstuna sjukhus. När natten kom blev du ivägskjutsad i samma höga fart till Uppsala sjukhus, och där är du än. Kvar stod vi och kände hur allt plötsligt hade blivit så fel. Hur något roligt kan förvandlas till något så drastiskt.

Det var bestämt att vi alla skulle samlas hos min mormor för att tillsammans ha en femkamp. När vi kom dit runt tvåsnåret satte alla igång med att börja dricka och ha mysigt ihop. Timmarna gick och det var äntligen dags att dela in oss i lag och börja tävla. Grenar som att spotta grodor, fästa godisbilar i ansiktet och luftgevärsskytte var anordnade. Men efter den femte leken började i stort sett allvaret. Vi tog en paus, vilket vi aldrig skulle gjort.

Jag har haft ont i magen ända sen allt hände, ända sen den första meningen jag fick höra som beskrev vad som hänt. Jag kommer fortsätta ha ont i magen, tills jag vet att du är helt säker. Jag tänker på dig, vi tänker på dig. Du ska klara det här. Du är stark och det vet jag.